tag:www.andreasjennische.se,2013:/posts AJX 2017-09-18T19:19:43Z Andreas Jennische tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1192099 2017-09-18T19:19:43Z 2017-09-18T19:19:43Z Att få dra in krispig höstluft i lungorna och gå på knastrig grusväg



Räkna tillbaka fem måndagar från idag och man landar på min första arbetsdag efter en sommarlovslång semester. Det känns oerhört längesedan, både själva semestern och den där första arbetsdagen. Det har hänt massor på de här veckorna. Jag har ansvarat för att fylla våra Söderortstidningar med relevant innehåll, bollat idéer och upplägg med alla fina kolleger som skriver, fotar och gör filmer och fått dra i en massa andra grejer som hör en redaktion till. 
Jag jobbar just nu inte alls som reporter. Det är både bra och dåligt men jag trivs i den roll jag har just nu och ser också mycket framemot den jag kommer att ha framöver. Vi håller på att organisera om och saker och ting kommer att bli tydligare under de närmaste veckorna. 

För att återknyta till den där semestern. Om det är något jag saknar (utöver frihet och sovmorgnar) så är det att vara ute i naturen. Att få blicka ut över en åker och få dra in krispig höstluft i lungorna och gå på knastrig grusväg. Promenera ner till sjön. Tälja lite. Såga lite. Kanske plocka några lingon. 
En sådan fond gör det så mycket lättare att slappna av och få vila en stund från allt som rusar på. 
En del klarar det där bra i stan. Jag klarar det ibland. Om jag ska behålla hälsan måste jag nog hitta ett bestående sätt att nå avslappning i vardagen. Det får bli höstens utmaning till mig själv. 
]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1190499 2017-09-11T20:36:45Z 2017-09-11T20:43:10Z ❤️


Tänk att man skulle få ett sådant här barn, som åker till skolan på skateboard. Ibland är det svindlande att tänka på hur omöjligt det kändes för några år sedan. Och lika svindlande är det att tänka på hur det kan se ut om några år framåt i tiden.

Jag gör vad jag kan för att vara närvarande i stunden och verkligen ta in när sådant här händer. Ibland går det bra, ibland mindre bra. Anteckningar som denna är ett sätt att få upplevelser att fastna lite bättre. 

När min dotter rullade till skolan på sin skateboard, en måndagsmorgon i september. Det är värt att minnas. 

Hon blev arg på vägen, men bara lite. Och hon gav inte upp. 

Det var en fin stund.

]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1189810 2017-09-08T20:10:32Z 2017-09-08T20:10:32Z Äntligen tillbaka!

Det tog nästan en månad och vi blir inte längre än ett dygn, men vilken skön känsla det är att komma hit. Lugnet. Doften. Sinnesnärvaron.

]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1188587 2017-09-03T20:35:53Z 2017-09-03T20:35:53Z Ett kul simpass!
Jag var på min crawlkurs för andra gången i dag. Det var faktiskt skitkul. Jag blev trött i kroppen, kände att det mesta gick bättre än förra gången och fick beröm. Det var glädjande, för efter förra söndagen var jag skeptisk till upplägget. Vi körde sockerbiten (en längs benspark liggandes på mage, en på sidan, en på rygg, en på andra sidan - allt utan att använda armarna), undervattenssimning 25 meter samt träning i andning i jämn takt. 
Vi har egentligen inte börjat använda armarna än men när vi fick simma några längder på valfritt sätt passade jag på. Jag har ingen aning om hur ett perfekt armtag ska utföras med vinklar och allt men helt fel ute kan jag inte vara. För när jag efter lektionen frågade coach Micaela vad hon tyckte jag skulle träna på om jag drar och simmar något i veckan sa hon: "Du gör jättefina armar så ligg och nöt på det". 
Vilken grej! 
Nu känner jag peppen igen.
]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1188285 2017-09-02T12:43:29Z 2017-09-02T14:06:06Z Gårdsloppis

Folket i bananhusen går ut på gården idag och kränger iväg en massa bra men använda grejer som inte längre behövs. Själv säljer jag två barnkullar för 50 spänn styck. Sjukt billigt. Men eftersom vi är på Södermalm är det ändå svårt att få iväg dem. Mitt i allt kommer kustbevakningen med ett stort skepp och spanar.

]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1188166 2017-09-01T21:28:59Z 2017-09-01T21:28:59Z Aussie Gold Diggers

Det är fredag eftermiddag och middagen är handlad och ungarna är hämtade och den sista pingen i messengertråden på jobbet är besvarad. Det är som att dra ur en propp. Att få lägga sig ner och dåsa bort en stund är höjden av njutning. 

Idag satt jag i soffan framför tv:n en hel timme bara för att jag hade tid. Fastnade i en kanal som är en kopia av Discovery och tittade på Aussie Gold Diggers. Ett program om australiska guldletare. Upplägget var detsamma som Ice Road Truckers, Moonshiners eller något annat av de där nature reality-programmen och det funkar alldeles utmärkt. 

Blev själv lite sugen på att ta ett stort lån, köpa en dryblower och köra rakt ut i bushen med en baklastare. Eller inte. Jag skulle vara helt okej på att gå runt med metalldetektor men att svetsa ihop trasiga traktorer och laga sandrensarmaskiner, not so good. Och varmt är det. Typ 40 grader. 

Nej jag skiter i det.



]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1187891 2017-08-31T21:01:33Z 2017-08-31T21:08:51Z När jag hörde första trodde jag det var en bomb

Jag cyklade på Skeppsbron när det plötsligt sa pang. Jag hoppade till och försökte hitta orsaken. Jag svepte med blicken fram och tillbaka. Ingen sprang. Ingen hukade sig.
Sedan såg jag röken och sedan kanonerna.
Då fattade jag.

Carl Philip och Sofia har fått barn.

]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1186728 2017-08-26T20:43:04Z 2017-08-26T20:43:04Z Crawlkurs here I come

Imorgon ska jag börja på en crawlkurs! Det var efter sommarens swimrun med Daniel som jag fick feeling och drabbades av en längtan efter att kunna frisimma fort och långt. Så innan jag hann ånga mig hade jag tryckt på "bekräfta köp" och är nu anmäld till en åtta gånger lång simkurs i Polisens IF:s regi på Eriksdalsbadet. Det ska fan bli skitkul. Det var åratal sedan jag hade en stående tid för något som bara är mitt. Söndagkvällar är dessutom en mycket bra tid i en tajt familjevardag. Jag har till och med läst all info så långt i förväg att jag hunnit skaffa mig det jag behöver. Det vill säga badmössa, simglasögon och simfötter. Ja, man ska ha simfötter. 

---

I övrigt har jag sedan länge lämnat sommarens #torplife. Inte rent tidsmässigt, då handlar det bara om tre veckor, men mentalt. Efter två veckors jobb är det nu workmode som gäller. Så är det, vare sig jag vill eller inte. Apropå jobbet är det något annat nu än det var när jag lämnade i inför semester. Då var jag i huvudsak reporter, nu tillförordnad nyhetschef (en av flera). Det betyder att jag under ett par månader framåt har ansvaret för att sätta ihop smakfulla papperstidningar i Söderort  utöver att driva trafik till StockholmDirekt.se.

Det är ovant, ansträngande men också kul. Tack vare fantastiska kolleger är det betydligt lättare än vad jag trott. Big ups till alla er! 

---

Det ser tyvärr ut att dröja några helger innan jag kommer ut till torpet igen. Dels har vi en del inplanerade saker att göra här hemma framöver, dels saknar vi för närvarande bil. Jag och Helene avslutade nämligen årets #torplife med att smälla med ett rådjur eller om det var en hjort. På Hållstavägen i skyningen sa det bara "dunk" och så var halva fronten intryckt som en demolerad ölburk. Lyckligtvis blev det bara plåtskador så vi kunde köra hem men bilen är på verkstad ett tag till. Det stackars djuret såg vi inte röken av men det satt päls kvar på bilen. Vi ringde polisen och gjorde allt man skulle, knöt en plastpåse på närmsta stolpe och blev lovade att det skulle komma jägare och döda det förmodligen mycket skadade djuret. Vi var skakis när vi körde vidare men vi kom hem i alla fall. Barnen var inte med just då och lika bra var nog det.

---

Om bara några timmar ska jag gå upp igen så jag slutar nu. Jag har bestämt mig för att se McGregor – Mayweather och om jag ska klara det bör väl klockan ringa någon gång vid 04.15. Jag vet inte vem jag ska hålla på riktigt men underhållande lär det bli oavsett. Att döma av oddsen på Unibet vinner Mayweather.

Sleep tight.

På återhörande.

]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1185468 2017-08-21T18:56:48Z 2017-08-21T18:56:49Z Det var skönt i vattnet och det var lugn i själen. Jag stannar lite vid det.

Det har gått två veckor sedan jag bloggade sist. Då var det några dagar kvar på semestern och jag var i Småland och klippte en häck.

Sedan dess har jag börjar jobba igen, ungarna är tillbaka i skolan och det vardagliga livet har rullat på i typ en vecka.

Det känns som det var längesedan jag var i Småland.

Tiden är märklig. Som en mystisk resväska. Varje dag fyller man den med saker där varje enskilt pryl har en konstig form vilket gör det svårt att stänga den. När locket väl är på ställer man in den i ett förråd – där det redan står tusentals likadana väskor i samma färg. Det går knappt att minnas vad man fyllde den senaste med. Innan man sätter igång dock kan det ofta kännas omöjligt. ”Inte en chans att jag får ner allt det där.”

Jag hade faktiskt en plan när jag hämtade barnen på skolan i dag. Gå hem och sätta fart på en gryta för att sedan springa ner till Årstaviken och ta ett dopp. Efteråt: hem till färdig middag. 

Och tänk. Det blev som jag planerat. Det var skönt i vattnet, barnen var glada (de fick till och med sig en kompis) och det var lugn i själen.

Jag stannar lite vid det. 


]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1182549 2017-08-10T22:01:53Z 2017-08-10T22:01:54Z Klippte en häck i Småland och fyndade en boxartröja


För några dagar sedan fick jag en sådan där minnesbild på Facebook. Det var en selfie. Jag stod på svärmors tomt med en häcksax i handen. Idag gjorde samma sak. Det blev bra den här gången också. Och jag fick typ ett träningspass. Testa att stå på en stege och sträcka fram en elektrisk såg på raka armar och sedan göra en svepande rörelse. Det tar i axlarna kan jag säga. 
De fick jobba lite mer när jag tog ungarna ner till stranden. Vattnet var rekordvarmt så jag passade på att simma en bit. 
En ny tröja har jag skaffat också. En gammal härlig Everlast-tisha. Boxarmärket. Den kostade 10 kronor på Röda Korsets loppis. That's what I call a fynd. 
Imorgon drar jag och Helene till Stockholm. 
På måndag börjar det vanliga igen.  
]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1181904 2017-08-08T21:21:06Z 2017-08-08T21:33:45Z Så var KK-Joggen – eller tack igen för draghjälpen Dala


Jag och master coach Daniel "Dala" Eriksson.  

Mattias och master coach Daniel "Dala" Eriksson. 

Tobbe

Malin. 

Plats 70. Observera lagnamnet. 

En av årets största begivenheter i Katrineholm heter KK-Joggen. En folkfest på stan mitt i Katrineholms-Veckan. Den här grejen var helt ointressant för mig som ung, jag menar fullkomligt ointressant. Men idag är det en helt rimlig grej att gilla. Eftersom jag som vuxen kommit att gilla att springa. 
Jag hade tänkt skippa loppet i år men eftersom vi inte lämnar torpet förrän imorgon efter frukost så tänkte jag om. 

KK-Joggen är en kvartsmara (10,549 km) och jag kom in på plats 70 på tiden 44.44. 
Det blev en mycket jobbig upplevelse. Första halvan av loppet var kul, resten en pina. Eftersom jag inte springer med egen klocka brukar jag förlita mig på kilometerskyltarna. Det är 7 kilometer kvar. Springer jag för fort? Det är bara två kilometer kvar. Borde jag öka tempot? Så där brukar jag hålla på. 

Idag såg jag inte en enda kilometer skylt under hela loppet. Det gjorde det extra svårt. Särskilt eftersom starten gick i ett rasande tempo. Efter typ halva loppet var jag rejält stum i benen. Lyckligtvis fanns Rasmus Oderud aka "Skyltmannen" längs banan och gjorde vad han kunde för att heja på. SVETT ÄR RÄTT stod det den här gången. Jag fick feeling och skrek tillbaka: "Skylta snabbare! Skylta snabbare!" Andra gången jag såg honom började han springa bredvid och tjoa allt vad kunde. Tack för det Rasmus, det behövdes. 

Den verkliga räddningen stod dock min teammate från i söndags för. Jag hörde honom komma ifatt mig vid cirka åtta kilometer (han hade klocka) och sedan var han vänlig nog att lägga sig bredvid mig och peppa mig att hålla farten trots att jag var rejält jävla trött. Jag fattar att han är en omtyckt coach och tränare. "Spring vidare du, jag pallar inte", flåsade jag. Men Dala bara "nej kom igen nu, du klarar det, kämpa på, det här är bra fart, vi kommer in under 45". Och det gjorde vi. På upploppet låg Dala strax efter mig men jag hade inte mage att springa i mål före honom så precis före mållinjen stannade jag upp och släppte förbi honom. Hon kom på plats 69 och plats 70. 
Tack för hjälpen Dala! Det var en stor lycka att komma fram. 

Före, under och efter loppet såg jag en hel del kända ansikten. Jenny från klassen på gymnasiet är numera ambulanssjukvårdare. Lars, vår lärare i samhällskunskap, stod i målfållan och delade ut bananpåsar helt utan entusiasm. Han kände varken igen mig eller Dala. Anette såg jag i publiken, liksom AnnaMarvinHanna, Jenny A och kommunalrådet Göran Dahlström. Evelina och Andreas såg jag också, med en massa barn i släptåg. 
Jag hälsade på massor av folk som var med på Katrineholm Swimrun och i målfållan träffade jag TobbeMattiasRoger och Malin. 
Stjärnkocken Tommy Myllymäki slog mig med exakt 30 sekunder. 

Tack för den här gången. Nu ska jag hem och träna inför Lidingöloppet. 
]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1181655 2017-08-08T11:19:31Z 2017-08-08T11:19:32Z Springer adjö till årets #torplife på KK-Joggen ikväll
Andreas Jennische (@a_jennische)
Äh vafan jag tar å avslutar årets #torplife med att springa KK-Joggen ikväll. Likasåbra

Hade inte tänkt springa årets KK-Joggen men så ändrade jag mig. Det blir en bra avslutning. Imorgon bitti drar vi söderut några dagar och sedan blir det hem till Stockholm och arbete igen. Den dagen den sorgen. 
]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1181131 2017-08-06T21:12:50Z 2017-08-06T22:02:11Z Långa blogginlägget om dagens swimrun (och en massa bilder)

Jag har redan skrivit en massa på Facebook och Instagram om dagens Katrineholm Swimrun så om du känner att du fått veta vad du vill veta redan, sluta läs nu. Här går jag djupare in på saken och sätter lite fler ord på upplevelsen. 
Det har varit en fantastisk rolig dag. När jag skriver det här har jag ett sådant där skönt "surr" i kroppen som alla som tagit i ordentligt någon gång känner igen. Surret sitter inte bara i benen som efter löpning utan i hela kroppen. Kanske allra mest i axlar och armar. 
Jag har aldrig simmat så mycket crawl på så kort tid som idag. Min lagkamrat Daniel "Dala" Eriksson och jag sa till varandra en stund före start att vi inte skulle sikta på placering utan bara gå in för att ha kul. Det var på allvar, men kom att ändra sig lite under själva loppet. Bara någon minut innan start sa Dala att vi åtminstone borde ställa oss i främre delen av klungan eftersom vi är hyfsade löpare båda två – och loppet börjar med löpning en bit. 
Sagt och gjort. Starten gick och vi satte fart. Kroppen kändes seg som kola. Jag sa inget men usch vad det var surt att springa. Jag fick kämpa mentalt för att hålla jämna steg. 

Sedan var det dags för första simningen. 

Efter att ha träningssprungit banan en gång för två veckor sedan ungefär (min första kontakt med swimrun någonsin) har jag tränat på att kunna crawla längre sträckor när tillfälle har givits. Jag har inte besökt någon simhall eller så utan passat på när jag ändå varit nere med ungarna vid sjön. Det har glädjande nog gjort skillnad. 

Första simningen gick betydligt bättre än sist. Jag fick inte panik, kunde andas och tack vare mina nya simglasögon kunde jag både hålla koll på min lagkamrat och se vart jag skulle. Jag hade en näsklämma också. Det var en jäkla tur att den inte var viktigt för mig. Efter halva första simningen fick Dala (som har stort behov av näsklämma) en spark i ansiktet och tappade sin. Jag sträckte honom min och vi kunde köra på. En väldig massa folk simmade om oss där i vattnet men efter en kort stunds löpning igen visade det sig att vi låg trea! Hur det gått till fattade jag aldrig riktigt. Vi hade sprungit om en del par men aldrig att jag trodde att vi skulle ha hamnat så långt fram. 

Nu hade mina ben också vaknat och löpningen kändes bättre. Dala satte fart och jag hängde på – nu utan större problem. 
"Vi håller 4.30-tempo", sa Dala efter att ha kollat på klockan och jag tyckte det var sjukt snabbt. 

Andra simningen var den längsta, cirka 360 meter (den sträckan simmar man två gånger) och gick precis som på träningen bättre än den första. Det måste vara något med att man hittat någon slags känsla. Jag hann tänka under själva simningen att "det här går ju bra, det är kul". För att aldrig ha tränat ihop (mer än den där enda gången) så var jag och Dala väldigt synkade. Jag fick en kick av att ta tre simtag, andas åt vänster, ta tre simtag ändas åt höger – och få se honom i jämnhöjd mata på i samma tempo. Vi blev omsimmade men vad gjorde det när det kändes så där. Och som Dala skrev på Instagram: det vi tappade på simningen tog vi igen på löpningen. 


Känslan av att springa om flera par en bra bit in i tävlingen vägde upp känslan av att ha blivit omsimmade. Samma sak hände flera gånger. 


Vi tappade en placering och slutade som fyra! Av totalt 43 startande. Strategin att gå in och ha kul var helt rätt. Sedan skadar det inte att det händer något i oss båda när man får på sig ett nummer. 
Vi hade också ett otroligt stöd längs banan. Dala är en riktigt lokalkändis i träningskretsar och i vart och vartannat skogsparti stod folk och hejade. Och mitt eget tjatande inför loppet här på bloggen och på Facebook lockade till min stora glädje hit Kjerstin och Rolf från Västerås. Mamma och pappa var också på plats liksom Helene och barnen. 
Tack även till Mattias, Jenny, Malin, Sandra och alla andra som hejade och tog bilder. 

Det är en otroligt skön känsla att ha tagit i ordentligt och lyckats prestera något man inte trodde var möjligt. Varma applåder till arrangörerna för att ha skapat ett proffsigt kul och vänligt lopp!

Massor av fler bilder här! Bland annat en på mig och Dala precis vid målgången

]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1180863 2017-08-05T21:30:10Z 2017-08-05T21:30:10Z Laddar med helnöt och marmeladkulor

Imorgon är det äntligen dags för Katrineholm Swimrun, 11 kilometer totalt varav 1,2 kilometer simning (uppdelat på fem sträckor). Jag är redo. Simglasögonen och näsklämman har jag inte hunnit testa men jag tänker att ingen av grejerna kan göra det svårare att simma än vad det redan är. Jag kommer att springa i mina vanliga löparskor och använda den billiga trekvartsvåtdräkt jag köpte på XXL för några veckor sedan. Jag hade tänkt gå ner till sjön och simma en bit idag men jag har varit moody och nedstämd hela dagen så det blev aldrig av. Oklart varför. Jag hanterade läget genom att snickra ihop större delen av en ny arbetsbänk i ladan samt äta en rejäl mängd choklad (Marabou helnöt ftw) och finska marmeladkulor. Nu känns det bättre. Är inställd på att ha kul imorgon och på att få dela en mäktig upplevelse med min lagkamrat Dala. 

]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1180777 2017-08-05T16:59:58Z 2017-08-05T17:06:20Z Live broadcast: Grusvägen hem

I am broadcasting live at 

PS Jag finns också på Snapchat och Twitter: a_jennische

]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1180574 2017-08-04T20:26:57Z 2017-08-04T20:26:57Z När alla tröttnat stannade jag kvar själv en stund och lyssnade på Lana del Rey


Sol, regn, sol, regn. Det har varit en dag som gjort för att hänga på logen. Jag tog med mig ungarna. Vi spelade rundpingis (en grät och blev arg hela tiden och en var inte med alls) och det var kul en stund. Lite dart körde vi också. Och så lyssnade vi på musik. Lillsonen fick välja. Det blev Beyoncé som vanligt. 
När alla tröttnat stannade jag kvar själv en stund och lyssnade på Lana del Rey och kollade på regnet. 

Sedan kom Helene hem från en dag med ärenden i Stockholm. Hon hade bytt mina swimrun-brillor! 
Apropå det så har jag hittat en podcast som heter Swimrunpodden. Jag blev mycket entusiastisk och lyssnade igenom ett par avsnitt direkt. Tyvärr lämnar den mer att önska. De intervjuade får ingen vettig introduktion och för en novis för mig fattar jag inte alls varför jag ska intressera mig för gästen. Men Anneli Ståhl, en av två värdar, lyssnar jag gärna på. Hon har gått från att vara drogmissbrukare och svårt sjuk (helt ointresserad av träning långt upp i vuxen ålder) till att bli en ultralöpare och swimrunfantast. Hon har humor och en skön inställning till träningen. Ett tips för dig som tycker det låter lite spännande är att gå direkt på avsnitt 10 som du hittar på länk här:


]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1180380 2017-08-04T07:21:53Z 2017-08-04T07:21:53Z En snabbkurs i morgonspring


Var ute och morgonsprang. En sista runda med Calle innan de drar hem. #torplife börjar lida mot sitt slut...



Testade att göra ett "ögonblick" på Twitter. Funkar ungefär som Storify. 

Se här:

]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1180241 2017-08-03T21:19:08Z 2017-08-03T21:19:09Z Frisimmet går framåt men helv*** vilka usla glasögon jag köpt

Katrineholm Swimrun närmar sig. Jag har gjort en investering i ett par bekväma simglasögon för att slippa något av följande alternativ på söndag: 1. Tävla utan kontaktlinser. Okej i vattnet men livsfarligt under löpning i skogen. Brillor är inte att tänka på ety de inte går att förvara på bra sätt under simningen. 2. Tävla med kontaktlinser. Tvingar mig att typ blunda under simningen för att inte tappa dem.

Min beställning via Trispot.se kom idag och jag drog ner till sjön för att testa dem. Jag var mycket peppad. Men vad händer!? Innan jag ens hunnit få på mig glajjorna ordentligt så spricker ena fästet och ett av glasen trillar ur! Värdelöst skit säger jag. Måste ha fått ett måndagsexemplar. Efter det var jag så uppeldad att jag simmade tre gånger från klipporna in till stranden i ett streck. Med kontaktlinserna i. Det kanske är 250-300 meter ungefär. Jag sprang med våtdräkt ut på klipporna, hoppade i med skor och allt och simmade in till land. Det gick skitbra – trots att jag blundade mest hela tiden. Jag frisimmade hela tiden, utan att behöva ta ett enda bröstsimtag. Om jag bara hinner få tag på ett par nya brillor till söndag så kommer allt att kännas helt okej.

PS Jag finns också på Snapchat och Instagram: a_jennische

]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1179819 2017-08-02T20:41:32Z 2017-08-02T20:43:32Z En dag i Norrköping med återfunnen vän
Efter att inte ha setts på fem år har jag och Stoffe nu setts två gånger på mindre än en månad. En mycket bra sak. Idag var det jag som åkte till hans hemmaplan Norrköping för att hänga en dag. 
Det här tar jag med mig:
• Skivbutiken Vaxkupan finns kvar och ser likadan ut som den gjorde på 90-talet. Otippat mycket cd-skivor till salu. 
• Det är fullt av gamla snygga industribyggnader i tegel i Norrköping – som alla håller på att byggas om till kontor och bostäder. (Det finns undantag men ni fattar grejen).
• Nattklubben Palace har blivit kontor. 
• Konstmuseet har flera Jan Håfström, Lena Cronqvist och en John E Franzén bland mycket annat. Värt ett besök pga fint. 
• Stadsbiblioteket är en riktig brutalismpärla som kan mäta sig med Filmhuset i Stockholm i mäktighet. 

Jag tar också med mig att det är värt att göra den där extra ansträngningen som krävs för att återknyta kontakten med en nära van man tappat bort. 



Är det London? Nej det är Norrköping. 


Strykjärnet. Här var jag på punkfestival för länge sedan. 

❤️ Stoffe
]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1179636 2017-08-02T10:16:21Z 2017-08-02T10:18:18Z Jag såg rubriken framför mig. "Familjefar bjöd barnen på körsbärskärnor – alla dog". Pappan: De smakade ju som Dr Pepper

Inuti körsbärskärnor finns en liten nötliknande vit kula som smakar Dr Pepper. Det är lika sant som det låter märkligt. Jag upptäckte det häromdagen när jag och barnen var hemma hos mamma och pappa för att plocka just körsbär. 

Allt började runt middagsbordet då jag började skoja om exklusiva varor och att det alltid finns något nytt att förpacka, "storyfaja" och sälja som exklusiv vara. Körsbärskärnor, till exempel kastade jag ur mig – varpå min pappa (som jag minns det) sa att det finns en innerdel av den hårda kärnan i körsbär. Vi döpte den snabbt till körbärsmandel och skojade vidare om hur detta okända livsmedel skulle kunna bli en ny hit i mataffärernas lite dyrare hyllor. 
Sedan bestämde jag mig för att undersöka saken i praktiken. Jag bet sönder en körsbärskärna och hittade mycket riktigt ett mandel- eller nötliknande innanmäte. Jag tuggade glatt i mig hela och slogs direkt av den fantastiska smaken. 
"Det smakar E X A K T som Dr Pepper", sa jag och uppmuntrade alla andra runt bordet att smaka. 
Sonen, dottern, Helene och min mamma hängde på. Alla förundrades över den häftiga gomupplevelsen. Varför har man aldrig hört talas om det här förr? Det måste vara det här de gör Dr Pepper av! hojtade vi. 
I nästa sekund tog Helene upp mobilen och började googla på körsbärskärnor. Hon mindes plötsligt det där viktiga rådet som jag helt struntat i: "ät aldrig bär och frukter du inte känner till". 
Genast dök beskrivningar om "innersta kärnan mycket giftig" upp. Tusentals träffar. Att svälja hela kärnor är ingen fara men att tugga sönder dem är inte alls bra eftersom de innehåller ett cyanidliknande ämne, stod det i flera källor. 

Cyanid! Nervgift! Endast mycket små kvantiteter nog för att skada allvarligt!

Jag drabbades av en mycket obehaglig känsla där. Skrattet gick genast över i stark oro. Barnen hade ätit flera stycken! Det hade vi alla. Det enda som varit smart nog att låta bli var pappa. 
Barnen blev rädda men hade svårt att avgöra om det hela var på riktigt tror jag. 
Jag ringde Giftinformationscentralen (010-456 6700) och fick vänta i kö. I mitt huvud tecknades bilder av hur mina barn dog ett efter ett och jag såg rubriker framför mig. "Pappa bjöd barnen på giftiga körsbär – alla dog".
 Jag kände efter om jag hade ont i magen eller upplevde några andra symptom. Samtidigt hade jag svårt att tro att det kunde vara sååå giftigt att några få kärnor skulle kunna försätta en i akut fara. 
Kvinnan på Giftinformationscentralen var hur lugn och trevlig som helst. Frågade hur gamla barnen är och hur många kärnor de ätit. "De är åtta. De har ätit en till två var", sa jag och försökte snabbt förklara hur det kom sig att en hel familj tuggad körsbärskärnor. Det gick sådär. Giftkvinnan lade lyckligtvis ingen vikt vid historien utan bad mig snällt vänta medan hon konsulterade registren över tidigare registrerad erfarenheter. 
"Ingen fara", sa hon en kort stund senare. 
Glädjen jag kände då! Spänningen släppte och vi alla började genast skratta åt det absurda i situationen. 

En till två innerkärnor är alldeles för lite för att kräva någon åtgärd. Lyckligtvis. Om barnen vägt mindre än tio kilo hade vi blivit ordinerade att kolla upp saken hos läkare. Giftet är i princip detsamma som det i bittermandel. Lite helt okej (till och med som receptingrediens), mycket = döden. 
Jag fick dock ingen klarhet i hur mycket man behöver få i sig för att giftet ska utgöra fara för hälsan så mitt stående tips efter detta: UNDVIK ATT TUGGA SÖNDER KÖRSBÄRSKÄRNOR! 

Om ni vill uppleva smaken har jag ett bättre tips: köp en Dr Pepper. 

]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1179098 2017-07-31T21:32:26Z 2017-07-31T21:32:26Z Kärnan av körsbär smakar Dr Pepper MEN ÄR SUPERGIFTIG!



Detta var mycket jobbigt. Och skojigt – före och efter men absolut inte mitt i. Skriver mer om saken imorgon. 

PS
Jag finns också på
Snapchat och Twitter: a_jennische
]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1178528 2017-07-30T07:45:29Z 2017-07-30T07:50:33Z Det kontrollerade slagsmålet mellan Cormier Jones lämnar mig upphetsad – och med ytterst blandade känslor


Ställde klockan och såg Jones mot Cormier i morse i lätt tungvikt i MMA. Blev gripen på ett sätt som nästan annan ingen sport på tv har gripit mig. När nuvarande mästaren Cormier blir slagen till marken av den återvändanden före detta mästaren Jones efter två och en halv hårda ronder – tickar mitt hjärta extra snabbt. 

Vad bottnar denna fascination för att se kontrollerat slagsmål i? Jag lämnas alltid med blandade känslor efter att ha kollat på kampsport – men gör alltid om det. 


Någon som känner igen sig i detta?


När jag hamnade mittemot författaren Magnus Linton på en middag för ett tag sedan började vi prata om sport och vårt gemensamma ointresse. Jag tog upp kampsport som det enda undantaget för mig. Något jag själv har svårt att förstå. Jag har varken tränat det själv eller på annat sätt kommit i kontakt med våld. Jag är livrädd för att hamna i slagsmål och har haft tur som aldrig blivit slagen på käften eller behövt försvara mig med våld. 

Är MMA på tv ett sätt att få utlopp för något som ändå finns där – på ett fredligare sätt?


Eller har jag bara gått på hela den gigantiska PR-apparaten kring stora fajter?


Skriv gärna hur du tänker om saken i en kommentar. 


PS
Jag finns också på
Snapchat och Twitter: a_jennische
]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1178446 2017-07-29T21:50:58Z 2017-07-30T05:16:34Z Han sa att han själv uppmanar alla att äta mindre kött
Gjorde en utflykt till Magda gård idag. Christer och Eva som driver gården satsar på ekologisk djurhållning, loppis, butik och krog. 
Christer kör en kovandring varje dag klockan 14 och då berättar han lite om rödkullorna och hur djuren får vara ute året om. De slaktar cirka 40 djur om året och har totalt cirka 110 djur. Småskaligt jämfört med hur det kan se ut hos storproducenter. Och kalvarna får dia så länge de vill. Mjölkproduktion sysslar han inte med alls. 
Jag berättade att jag inte ätit kött på nästan 25 år men att jag kan respektera ett sådant här mer värdigt sätt att ha djur på. Han sa att han själv uppmanar alla att äta mindre kött och var helt för idén med exempelvis köttfri måndag. Av både etiska och klimatmässiga skäl. Flera av de anställda i kaféet var vegetarianer och veganer. 
Hans köttkritiska inställning hade han enligt egen utsago fått ta emot en del misstänksamhet för inom bondebranschen, som ofta är inställda på att i alla lägen maxa produktionen, som han sa. 
Respekt till Christer!
Besök Magda nästa gång ni är i västra Sörmland. 
På menyn fanns både en helt vegansk böngryta, vegetarisk lasagne och fetaostpaj. För köttisar spaghetti bolognese på ekologisk ko från den egna gården. Hela stället är ytterst vackert. 
##
Det blev lite spring på eftermiddagen idag också.

Tog den där rackarn idag igen och herreminje vad det sög. S V I N J O B B I G T #torplife #löpning #springaigrustag

A post shared by Andreas Jennische (@a_jennische) on



PS
Jag finns också på
Snapchat och Twitter: a_jennische
]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1178176 2017-07-28T20:37:53Z 2017-07-28T20:37:53Z Slutet av juli = reconsider it all

Krossade det där j**** grustaget fem gånger om #torplife #löpning

A post shared by Andreas Jennische (@a_jennische) on





Det är den tiden. Nuet börjar flyta över i sedan. Siktet ställs in på efter sommaren och den kommande hösten. Varje år tänker jag att "den här hösten ska jag verkligen se till att komma i säng i tid, träna regelbundet, inte ta med mig jobbet hem, träffa vänner och göra roliga saker på helgerna".
Det brukar gå ett tag. 
Men skam den som ger sig. I år kan det lyckas. 
Innan det blir skarpt läge återstår lyckligtvis ett par veckor av ledighet. 
Jag ska fortsätta lägga en hel del tid på fysisk aktivitet. Det är otvivelaktigt det bästa mot alla former av negativa stämningar. 

På Ica i byn träffade jag förresten en av arrangörerna till Katrineholm Swimrun. Han heter Martin och är tydligen gammal synthare. Trevlig prick. Han hoppades att jag skulle bli biten. Kan nog bli så. Avslutade dagens löprunda genom att kuta rakt ner i sjön med skorna på. Bara en sådan sak. 

PS
Jag finns också på
Snapchat och Twitter: a_jennische
]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1177054 2017-07-25T21:49:14Z 2017-07-25T21:51:31Z "Så här långt har jag aldrig crawlat förut – vad är det jag gett mig in på?"

Jag har begått swimrun-träning idag och känner mig trött på ett helt nytt sätt. Min team-kamrat Daniel plockade med mig in till Katrineholm där arrangörerna av Katrineholm Swimrun kör gratisträningar inför tävlingsloppet den 6 augusti. Idag var det träning på den riktiga banan. Hela banan! 11 kilometer totalt varav 1,2 kilometer simning. Och jag klarade det! Jag till och med crawlade hela vägen (med undantag för några få simtag bröstsim då jag behövde vila). Det är en bedrift jag är mycket stolt över. Som Helene frankt konstaterade, "men du kan ju knappt simma (crawla)!" Jag har inte tänkt så mycket på det men egentligen är det ju så. Jag har aldrig lärt mig ordentligt frisim. Jag är en helt oerfaren crawlare. Jag övar alltid en bit varje gång jag är vid sjön och badar men det blir ju inga sträckor att tala om. Dagens träning var därför mycket nyttig. Och i efterhand har den trots allt stärkt mitt självförtroende istället för att skjuta det i sank (tack och lov). Men på första simsträckan var det andra tankar som snurrade i mitt huvud. Efter att ha sprungit en kort bit kom första simningen. Kanske 300 meter. Jag hoppade i och satte igång. Efter kanske 100 meter undrade jag vafan jag gett mig in på. Jag crawlade på bäst jag kunde. Andas kan jag och konditionen är helt okej men orken i armarna! Not so much. Jag flåsade och var helt orytmisk. (Tyvärr är det nästintill nödvändigt att crawla eftersom man har skor på sig och det är märkligt svårt att simma bröstsim med dojor. Testa så känner du själv). 

"Det här är ju längre än jag någonsin crawlat och vi har knappt börjat. Hur har jag kunnat få för mig att jag kan det här? Vafan har jag gett mig in på", tänkte jag och såg bilder i huvudet av min sjunkande kropp. 

 Men jag bet ihop och yxade på med min usla armteknik och guppande fötter. Snett simmade jag också vilket gjorde sträckan extra lång. Men jag kom upp på andra sidan. Daniel såg oberörd ut, gav mig några uppmuntrande ord och så sprang vi igen. Övriga deltagare verkade minst lika vana som han. Efter en stund sa han: "Strax kommer den längsta simningen. Den är typ 400 meter".

 ! ! ! 

Ännu längre! 

Jag hade ju knappt klarat den kortare. 

Men det gick faktiskt. Jag crawlade hela sträckan igen (med några få undantag) och den här gången kände jag mig lugnare trots att det var längre. Det sög i armarna men jag kopplade på pannbenet och gnetade på. Det kan inte ha varit snyggt och det gick inte fort men jag kom inte på något sätt pinsamt långt efter. Och sedan rullade det på. Jag lärde mig att det finns en poäng med simglasögon (vilket jag inte har några) och att frisim gör en matt i överkroppen på ett sätt jag inte känt på länge. Löpning i våtdräkt var lättare än jag trott och skoskav klarade jag mig utan. Hela banan tog en och en halv timme. 

 Nu är jag sjuuukt trött i kroppen men glad och pigg i sinnet. Katrineholm Swimrun blir ett äventyr som heter duga och jag är glad att få vara i team med Daniel. Positivt är också att jag aldrig känt mig mer intresserad av att lära mig simma ordentligt som nu. 

Team Pepparkällan & Rökärr är igång!

]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1176477 2017-07-24T09:17:46Z 2017-07-24T09:17:46Z Live broadcast: Fixa cykel av skrotdelar

I am broadcasting live at

]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1176471 2017-07-24T08:11:39Z 2017-07-24T08:11:40Z Bättre än allt


Vid skogsdungen en bit bort flög en stor ormvråk upp framför mig när jag sprang förbi. Allén vid Gimmersta var helt tom. 
Jag har varit ute och sprungit 13 kilometer bland veteblonda fält och gröna kullar och klockan är inte ens nio. 
 Framför mig ligger en helt orörd dag utan större måsten än att fixa mat till barnen. Idag igen. Att vara långledig så här är bättre än allt. 
]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1176323 2017-07-23T17:17:35Z 2017-07-23T17:19:28Z Sakta fyller man kylskåp igen och tömmer väskor och startar om

Jag har inte skrivit på några dagar. Ett tecken på att ha varit på resande fot och sällan ensam. Det går inte att skriva och umgås samtidigt. Klottra ner intervjuer är en sak men att formulera egna tankar och vandra fram och tillbaka i minnet – nej. Solen sken över #torplife imorse och det var tryckande varmt. Lagom tills vi börjat prata om att gå ner till sjön kom regnet. Lika bra det, hade egentligen ingen större lust. Stack ut och sprang istället och jagade bort huvudvärken. Tog sommarns första runda via grustaget. Sprang rakt uppför. Det skrek i benen av mjölksyra. 

 ### 

Det är en mellandag. Dagen efter hemkomst brukar kännas så. Sakta fyller man kylskåp igen och tömmer väskor och startar om. Bläddrar igenom flöden på sociala medier och fastnar för en bild på en av mina allra bästa vänner. Det syns inte att det är han men jag känner igen både klockan och tattoos. Han är bara så cool min vän. Det var alldeles för längesedan vi sågs.  

### 

Lyssnar ofta på något när jag springer. Idag blev det en Sveriges Radio-dokumentär om Inese och Per Morbergs äktenskap. Jag älskar att lyssna på människor som berättar om sina förhållanden för den ger en ofta perspektiv på ens eget. "Vi har aldrig planerat något!", säger Per Morberg och jag känner total igenkänning. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/916971?programid=909

PS. Mer bilder på Snapchat a_jennische

]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1175596 2017-07-20T21:17:56Z 2017-07-21T07:56:51Z Sydkoster levererade

Badviken var den bästa tänkbara, solen sken konstant och vår resplan satt som en smäck. Våra värdar Tompa och Susanne vet hur man fixar skoj. Enda smolket i glädjebutiken var upprepade bråk mellan barnen. Vissa dagar är det inte lätt att vara en god förälder. Man gör så gott man kan och det är långtifrån tillräckligt. Då gäller det att hålla huvudet kallt. Det gick med undantag för en riktig utskällning helt okej. Jämfört med en del andra semesterdramer som utspelar sig så här års är det godkänt.

]]>
Andreas Jennische
tag:www.andreasjennische.se,2013:Post/1175227 2017-07-19T21:25:05Z 2017-07-19T21:30:29Z Bad i havet och spring på klippor

Igår packade vi bilen och drog till Strömstad för att hälsa på svåger Tompa med familj. Idag har vi varit så långt västerut man kan komma med bil i Sverige – på Saltö – och badat vid havstulpanbeklädda klippor. Vi prickade sommarens hittills varmaste dag. Platsen var fantastiskt vacker och om inte Susanne känt till den hade vi aldrig fått för oss att åka dit. 
Imorgon drar vi på utflykt igen – till Kosteröarna. 
För att Katrineholm swimrun ska bli en så rolig utmaning som möjligt var jag uppe i morse och sprang 14 kilometer bland backiga stigar på knallen Hällekind. 
För övrigt är det här Swimrun-land. Petter (som har ställe på Sydkoster) anordnade Koster Swimrun här förra året.

Dagens story på Snapchat här nedan för bildsätta allt. 


]]>
Andreas Jennische